“An app for me”

På väg hem från gymmet i söndags slogs jag av en idé: det skulle vara kul att ha en svensk tidskrift som fördjupade sig i artiklar från internationell press, utvecklade olika perspektiv på det artiklarna handlar om, gav mig en förutsägelse jag kan fundera på och dessutom kikade på andra och tredje ordningens dominoeffekter. Och - hur svårt kan det vara? Så jag plockade upp min telefon, textade min bot i WhatsApp och förklarade vad jag ville ha, gick och köpte apelsiner och när jag kom hem hade jag appen “Svenska Nyheter” (boten valde namnet…) som ser ut såhär (och kör på min lilla server hemma):

Den uppdateras varje morgon klockan 8, och jag har inte ens börjat försöka förfina den. Men varje artikel har två “takes” och allt det andra jag ville ha.

Och det intressanta är vad det här inte är: det är inte en översättning av den ursprungliga artikeln utan en rewrite, där mitt lilla team av agenter har sökt upp mer information om ämnet i den ursprungliga artikeln, fördjupat den och sedan skrivit analysen ovan. Jämför gärna - artiklarna är helt olika. Guardians artikel om Domen som gör spionage dyrt börjar.

A judge has ordered Saudi Arabia to pay more than £3m in damages to a London-based dissident whose phones were targeted with Pegasus spyware.

In a judgment handed down on Monday, Judge Pushpinder Saini ruled that Ghanem al-Masarir was entitled to compensation for psychiatric harm sustained after discovering that his iPhones had been hacked, as well as a physical attack on him outside Harrods in central London.

Saini said there was “a compelling basis for concluding that the claimant’s iPhones were hacked by Pegasus spyware, which resulted in the exfiltration of data from those mobile phones, and that this conduct was directed or authorised by the KSA [kingdom of Saudi Arabia] or agents acting on its behalf”.

The judge also found, on the balance of probabilities, that Saudi Arabia was responsible for the 2018 physical attack on al-Masarir, a 45-year-old satirist also known as Ghanem al-Dosari, whose YouTube channels have garnered more than 300m views.

Svenska Nyheter skriver:

Ghanem al-Masarir stod utanför Harrods när någon slog honom. Det var augusti 2018, centrala London, mitt på dagen. Övervakningskameror filmade. Ingen grep in. Mannen som attackerade honom försvann i folkvimlet på Brompton Road.

Tre månader tidigare hade al-Masarirs iPhone börjat bete sig konstigt. Batteriet dog fortare. Appen krashade utan anledning. Hans YouTube-kanal – där han varje vecka publicerade satiriska sketcher om det saudiska kungahuset, sedd av miljontals – började tappa tittare. Algoritmerna verkade ha vänt honom ryggen.

Han visste inte då att hans telefon blivit ett fönster rakt in i hans liv. Varje meddelande. Varje GPS-koordinat. Varje inspelning. Allt flödade till servrar kontrollerade av den saudiska staten.

Nu, nästan sju år senare, har en brittisk domare beordrat Saudiarabien att betala honom 3,2 miljoner pund – drygt 27 miljoner kronor. Det är första gången ett land tvingats betala skadestånd för spionage utfört med Pegasus, det israeliska NSO Group:s spionprogram som bara säljs till stater.

Domare Pushpinder Saini skrev i måndagens dom: “Det finns en övertygande grund för att sluta sig till att al-Masarirs iPhones hackades med Pegasus-spionprogramvara som resulterade i exfiltrering av data från dessa mobiltelefoner.”

Exfiltrering. Ett tekniskt ord för stöld. För att någon i Riyadh kunde läsa hans meddelanden till familjen. Lyssna på hans samtal med andra dissidenter. Se var han befann sig, varje minut.

Pegasus är inte vilken skadlig kod som helst. NSO Group säljer det för miljontals dollar per installation, endast till regeringar, officiellt “för att bekämpa terrorism och grov brottslighet”. Programmet utnyttjar noll-dagars-sårbarheter – fel i iOS eller Android som inte ens Apple eller Google känner till än. Det kräver inget klick från offret. Ett SMS räcker. Ibland inte ens det. Telefonen är bara plötsligt komprometterad.

Rapporteringen i min app är baserad på artikeln, men också på andrahandskällor och kommentarer från olika platser på nätet, och den fördjupar originalet med perspektiv och långsiktiga konsekvenser. Den får vissa saker fel - och det i sig är intressant att notera, här finns förstås möjligheter att bygga en faktakoll också. Appen är ett “första utkast” och sådant som detta måste man vara uppmärksam på!

Och Svenska Nyheter - min lilla app som levererar detta - skrevs helt av Claude Code, det senaste genombrottet i AI, och den är det kanske enklaste exemplet på vad Claude Code kan göra.

Varför är då detta intressant? Jo, för att vi brukade tro att AI handlade om text - att det var litet som en sökmotor, att man borde lära sig att prompta för att bli “bra på AI”. Vad som sker nu är i stället att den som kan beskriva en process, delegera och instruera en agent kan få helt nya tjänster skräddarsydda på minuter. Själv har jag registrerat adressen nicklas.app och så fort jag behöver en ny tjänst spinner jag bara upp den via claude code på den domänen. En träningsdagbok? training.nicklas.app. En morgonbriefing? dailybrief.nicklas.app (bakom lösenord, förstås).

Att vara bra på AI - säger managementprofessorn Ethan Mollick - blir nu att vara en bra chef. Till det kan läggas att man vinner på att vara bra på att klura ut hur man kan delegera, bygga tjänster och nya verktyg. Den som kan tänka i verktyg kpom,m

För en kommunikatör är utmaningen uppenbar: om den öppna webben nu filtreras genom en växande våg av personliga appar försvinner kommunikationen in i det personliga - och förmågan att bygga appar blir en nyckelkompetens och att kunna förstå hur vi går från generativ till konstruktiv AI blir ett måste.

Lästips

Ethan Mollicks Co-Intelligence: Living and Working with AI (2024) är den bok om artificiell intelligens som faktiskt hjälper dig göra något med insikten.

Mollick – Wharton-professor och en av de skarpaste observatörerna av AI:s praktiska konsekvenser – skriver varken dystopi eller hype. Istället erbjuder han något ovanligare: en realistisk guide till att leva och arbeta med system som redan förändrat spelplanen, även om våra institutioner och mentala modeller inte hängt med.

Bokens styrka är dess pragmatism. Mollick har tillbringat tusentals timmar med att faktiskt använda AI-verktyg, och delar med sig av vad som fungerar, vad som misslyckas, och varför. Han behandlar AI som en udda kollega – kapabel, opålitlig på oväntade sätt, och omöjlig att ignorera.

Men under det praktiska löper djupare frågor. Vad händer med expertis när maskiner kan imitera den? Hur förändras kreativitet när idégenerering blir trivialt? Och hur navigerar vi en värld där tekniken är smartare, snabbare och mer uthållig än vi själva?

Co-Intelligence ger inga slutgiltiga svar. Det är poängen. Mollick skriver för människor som förstår att vi befinner oss mitt i en förändring – och som vill tänka klart medan den pågår.

The Stockholm Project.